Under hösten har jag mött temat i många sammanhang – i socialtjänsten, inom statliga myndigheter, i civilsamhället, i företag, i kyrkan. Tystnadskulturen tycks inte känna några gränser.
Och det är inte bara en upplevelse. En ny studie från Myndigheten för arbetsmiljökunskap visar att var fjärde offentligt anställd upplever en tystnadskultur på sin arbetsplats. Studien, som nu kartlägger fenomenet för första gången, beskriver hur människor känner sig censurerade – ett ord som verkligen väcker eftertanke.
Läs mer om studien här.
En kultur som hindrar utveckling
En tystnadskultur är ett allvarligt hinder för utveckling, arbetsglädje, välmående och kvalitet i verksamheten. För att bryta den behövs ledarskap som bygger på tillit, dialog och helhetsperspektiv.
Med ett medvetet arbetssätt kan organisationer skapa just den kulturen – där människor, resultat och välmående går hand i hand.
Censur som psykologiskt tillstånd
Begreppet censur är inte bara ett organisatoriskt eller samhälleligt tillstånd – det är också ett psykologiskt tillstånd. Det handlar om vad som händer inom oss när vi inte vågar, kan eller får uttrycka det vi ser, känner eller tror på. När vi börjar hålla tillbaka våra tankar och vår energi för att passa in, för att inte riskera avvisning eller konflikt.
Det är just här som Claes Janssens modell – Fyrarummaren – blir så kraftfull och relevant.
Fyrarummaren – en karta över förändring och mänskliga tillstånd
Den svenska psykologen och forskaren Claes Janssen beskrev redan på 1970-talet människans och organisationers rörelse genom fyra psykologiska tillstånd – fyra rum:
- Nöjdhet
- Censur
- Förvirring
- Inspiration
Vi rör oss ständigt mellan dessa rum, både som individer och som grupper.
I rummet censur/förnekelse har energin stannat upp – där finns ofta en kultur av tystnad. Ibland för att vi inte vill se det som skaver, ibland för att det är för smärtsamt att göra det. Men vägen framåt går genom medvetenhet: att våga se, tala, utforska och lyssna.
Att arbeta med tystnadskultur i praktiken
I mitt arbete använder jag ofta fyrarummaren som konkret verktyg i samtal, ledarskapsprogram och handledning.
Det hjälper grupper att:
- Få syn på vad som pågår i det psykologiska klimatet
- Sätta ord på det som är svårt att säga
- Förstå hur vi kan leda oss själva genom förändring
- Utveckla psykologisk trygghet och tillåtande samtalsklimat
När vi med hjälp av modellen kan beskriva var vi befinner oss, blir det också lättare att ta nästa steg. Fyrarummaren skapar ett språk för förändring – en gemensam karta som gör det möjligt att tala om det som annars riskerar att tystas.
Att återfinna samtalet
Att bryta en tystnadskultur handlar inte om att tvinga fram ord, utan om att återfinna samtalet. Om att skapa rum där människor får vara både lojala mot sig själva och tillhöra något större. Där olikheter inte ses som hot, utan som möjligheter till lärande och växande.
Fyrarummaren hjälper oss att förstå vad som händer med oss – som individer, grupper och samhällen – när vi står mitt i förändring.Den gör det möjligt att tala om det svåra på ett sätt som leder vidare.
Och det är, i grunden, vad förändring handlar om:
Att vi tillsammans hittar språket för det som ännu inte blivit sagt.
